Javis erfarenhet av D8-visum: från New York till Portugal

Kan du berätta om din yrkesbakgrund i USA? Vilken typ av distansarbete utför du?

Jag är skribent och innehållsskapare. Jag började arbeta i näringslivet i USA efter att jag hade tagit examen från college och gick så småningom vidare till att arbeta som modell. Därefter startade jag ett skönhetsföretag och övergick så småningom till att skriva och skapa innehåll.

Vad lockade dig till Portugal som resmål för digitala nomader? Hur fick du först reda på möjligheten med D8-visumet?

Jag var gift med en dansk man och skilde mig sedan från honom. Så småningom bestämde vi oss för att Europa skulle erbjuda bättre livskvalitet och en bättre miljö för att uppfostra vår son. Efter separationen var jag dock inte särskilt entusiastisk över att flytta till Danmark, så jag började undersöka var i Europa som skulle passa mig.

Jag hittade Portugal. Jag älskade vädret. Maten! Människorna. Jag började lägga pusslet kring hur jag skulle kunna göra Portugal till mitt hem. Jag undersökte de olika tillgängliga visumen och upptäckte att D8 förmodligen skulle vara det bästa alternativet för mig.

Kan du berätta om din ansökningsprocess för D8-visumet? Hur lång tid tog det från ansökan till godkännande i februari?

Inledningsvis, när jag var redo att ansöka, var jag mycket nervös inför processen och beslutet. Jag började tänka att D2 kanske var rätt väg för mig. I augusti bokade jag ett samtal med Anchorless, som redan hade hjälpt mig att skaffa mitt NIF tidigare under året. Guillherme förklarade skillnaden mellan de två visumen.

Efter samtalet fortsatte jag att vackla, men till slut bestämde jag mig för att anmäla mig till programmet Anchorless+. Jag tillbringade några månader i Lissabon under hösten för att se var jag ville bo och vänja mig vid kulturen. Där började jag samla ihop underlagen till ansökan.

Anchorless hjälpte mig att öppna ett bankkonto, ordna min sons NIF och hitta resurser på webbplatsen för att få tag på en lägenhet. I början var jag nära att försöka ordna lägenheten på egen hand och var inte långt ifrån att bli lurad.

Efter det slutade jag helt försöka sköta allt på egen hand och började rådfråga Guilherme om alla frågor och funderingar jag hade. Han svarade alltid snabbt och var otroligt hjälpsam.

I september fick jag en tid hos VFS i november. Jag lämnade in alla mina handlingar i november. I januari fick jag besked om att min ansökan kanske skulle avslås. Jag kontaktade Guillherme för att få hjälp med överklagandet. Fem dagar senare fick jag besked om att min ansökan hade godkänts.

Stötte du på några särskilda utmaningar när du skulle styrka din status som distansarbetare eller uppfylla visumkraven?

Ja, beskedet om avslag. Till en början var jag stressad och frustrerad. Särskilt eftersom det verkade som att de efterfrågade något som jag tyckte att jag redan hade skickat in.

Men jag samlade mig och kom ihåg att jag kunde vända mig till Anchorless, så jag mejlade Guilherme och han kontaktade juristen för min räkning.

Han satte oss sedan i kontakt med varandra och vi hade ett samtal om hur vi skulle gå vidare och vad som behövdes. Jag samlade ihop de kompletterande handlingarna medan juristen utformade mitt överklagande. Jag svarade på en måndag och fick mitt godkännande på fredagen. Jag skrek bokstavligen rakt ut på gatan när jag läste mejlet.

Vilken region i Portugal valde du att bosätta dig i, och vilka faktorer påverkade beslutet?

Jag valde att bosätta mig i Lissabon. Från början tittade jag på Cascais för dess idylliska atmosfär och omgivningar.

Men jag insåg att det förmodligen skulle kännas mindre isolerande för mig som infödd New York-bo att vara mer centralt i staden.

Särskilt som distansarbetare, utan kontorskulturen som språngbräda för att träffa nya vänner, tyckte jag att det var viktigt att vara mer tillgänglig för människor och sociala evenemang.

Det är också stor skillnad i levnadskostnader mellan de två platserna. Jag tänkte att Lissabon är en fantastisk startpunkt och att jag alltid kunde flytta i framtiden om jag kände att livet tog mig i den riktningen.

Hur har övergången varit från att arbeta i USA till att upprätthålla ditt distansarbetsschema i Portugal? Har du behövt anpassa dig till tidszoner eller arbetskultur?

Jag tror att den största omställningen för mig är att jag flyttade hit med min 10-årige son. I USA fick jag hjälp av hans pappa och min familj, så varannan vecka hade jag tid för mig själv. Men eftersom jag ännu inte har någon barnomsorg måste jag vara mycket organiserad och fokuserad under skoldagen för att hinna med det jag behöver innan jag hämtar honom.

Jag försöker verkligen hålla mig strikt till ett schema och ha en organiserad att-göra-lista. I början var min kropp fortfarande inställd på östkusttid, och det tog några veckor att vänja sig. Dessutom är mina kunskaper i portugisiska begränsade, och kommunikation är bokstavligen mitt livsverk, så det är frustrerande för mig. Jag lär mig, men inte så snabbt som jag skulle vilja.

Jag vill umgås mer med människor, men just nu har jag helt enkelt inte ordförrådet för att svara mer än grundläggande saker när folk pratar med mig på portugisiska. Fördelen är att de flesta pratar engelska, men att bli flytande i språket är fortfarande en högsta prioritet för mig.

Berätta om dina erfarenheter av det portugisiska samhället. Har du fått kontakt med andra digitala nomader eller lokala yrkesverksamma inom teknik?

Hittills har jag inte fått kontakt med andra digitala nomader, men jag har börjat gå en kurs här och fått några vänner. När jag känner mig tryggare med barnomsorgen kommer jag att börja gå på fler träffar och sociala evenemang.

Jag går i en internationell kyrka, vilket har varit till hjälp för att få kontakt med andra och få kännedom om olika lokala möjligheter och evenemang.

Vilka aspekter av den portugisiska kulturen har du tyckt varit mest intressanta eller annorlunda jämfört med den amerikanska kulturen?

Den portugisiska kulturen är väldigt avslappnad och otvungen. Folk har sällan bråttom och är ofta inte särskilt punktliga. Det skiljer sig mycket från den amerikanska kulturen och kan kräva en viss omställning.

Jag märker av det även i professionell mejlkommunikation. Jag kommer på mig själv med att följa upp mejl jag har skickat mer än två gånger, vilket ibland gör mig galen.

Vilka råd skulle du ge till andra amerikanska medborgare som överväger att ansöka om D8-visum till Portugal?

Jag rekommenderar verkligen att rådgöra med en byrå som Anchorless eller en jurist som kan hjälpa till med processen och reda ut eventuella oklarheter. Det kan vara en överväldigande process, och det känns tryggt att få stöd och professionell vägledning.

Se också till att påbörja processen så tidigt du kan för att ha marginal för eventuella problem eller vanlig byråkrati. Jag tror att amerikaner ofta känner att de kan klara det mesta själva, och det kan de förstås. Men det är bra att veta att man kan få hjälp och tydlighet, så att man kan fokusera på de andra, roligare delarna av en internationell flytt.

Hur har flytten påverkat din karriärutveckling och dina yrkesmöjligheter?

Den största påverkan flytten har haft på min karriärutveckling är att den har gett mig utrymme i huvudet att verkligen utveckla mitt företag.

Hemma i New York, där jag kommer ifrån, var jag alltid på språng, på väg någonstans och försökte balansera flera olika saker samtidigt. Det höga tempot var nödvändigt för att upprätthålla en viss livskvalitet.

I Lissabon kan jag däremot åstadkomma mer med mindre, vilket gör att jag kan verka från en plats där jag blomstrar snarare än överlever. Det har gjort att jag kan gå fler kurser och lägga mer tid på att skaffa mig kunskaper som mitt företag har nytta av.